Orang utang, djungel och bergsbestigning

Vi pustar ut med en dubbel cappuccino decaf med soyamjölk på Sheraton i Sandakan. Snacka om att det här är kontrasternas land. Ena ögonblicket äter man stekt ris med urbefolkningen för 8 kr och nästa dag så dricker man en kaffe för 60 pix. Efter en ganska lång flygning så landade vi då på Borneo och i huvudstaden Kota Kinabalu. Häftig stad med mycket "genuin" charm. Som en fet käftsmäll varmt som bara den, fuktigt som ett turkiskt hamman. Lukten rätt speciell, både härligt och läskigt på samma gång. Fett jetlaggade vinglar vi ut i stadens mörker för att hitta något att äta, det visar sig vara rätt trixigt men kl 23.30 ramlar vi till slut in på en KFC, känns inte helt rätt men det kommer sedan att visa sig att vill man vara Malai på riktigt bör man inta minst ett mål om dagen på en KFC. Sedan måste Hanna absolut ha en kaffe kl 23.55, och det har de inte där men de tipsar gärna om en Starbucks runt hörnet. Starbucks och KFC visar sig finnas överallt här! Skumt då vi verkligen inte är runt Stureplan just nu om vi säger så, men Hanna är glad och sippar glatt på sin grande cappuccino. Och på vägen hem irrar vi oss vilse och ramlar in på en lokal mattarnas där det snabbt blir stor uppståndelse runt oss och Sams långa ljusa hår, skulle vi få 5 ringit för varje snubbe som tar på hans hår skulle vi ha hela resan betald. Sam helt nöjd med det och egot växer rejält när alla tycker han är typ cuite girl, han blir inte lika nöjd när det börjar gå upp för honom att alla tror han är en tjej.... På vägen hem måste vi zickzacka mellan jätteråttor och sovande uteliggare, men vi är nu nästan helt intunade på den nya spännande ön, och inser redan att detta är lite mer på riktigt än Thailand! Nästa stora mål är Mount Kinabalu som är sydost asiens högsta berg, här kommer vi nu att tillbringa 3 dagar, inte helt frivilligt dock då vi kommer för sent för att börja klättringen första dagen, tydligen måste man in genom "start" gaten innan kl 10 och gissa om vi är uppe så tidigt.... Alarmet på klockan sätts därför på 05.50 dagen efter. Sedan börjar en lång promenix genom tät regnskog upp mot berget, efter bara någon minut får vi sällskap av en Red lief monkey och vi börjar känna på oss att det här kommer bli en spännande tripp. Här stöter vi på spännande folk från alla håll på jorden och en massa sköna sherpas som alla säger Good Luck, vi börjar bli oroliga att de är ironiska men vi håller tummarna på att de bara är snälla. Det skall visa sig att det var lite av varje. Man blir inte så kaxig när man kommer över 3000 m och benen börjar skaka, men spännande är det. När vi väl kommer ner igen börjar vi förstå varför det heter regnskog. Det kan regna här. Och då menar vi verkligen regna! Vi
kommer aldrig gnälla över lite svenskt fjuttregn igen. Det kommer att bli den läskigaste bilfärden i våra liv och de ca 25 milen tar oss drygt 6 timmar, vägar spolas bort framför våra ögon och det känns inte som att vi skall komma levande fram till nästa mål Sandakan. Men till slut anländer vi trötta men hela, hotellet är helt grymt enda setbacken är att vi är så sena att bara en restaurang i hela Sandakan är öppen, gissa vilken? Just det, det blir KFC i dag igen:-) Och idag har vi varit och hängt med Orang utanger, grymt häftiga men det roligaste var när vi helt plötsligt stod öga mot öga med en jätte Orang utang. Som tur var är han bakom en stor gallergrind så vi börjar plåta och snacka med honom som bara den. Efter ett tag börjar även han tycka vi verkar reko och klättrar helt enkelt över grinden, det visar sig att grinden är inte till för att han inte skall komma ut utan att vi inte skall komma intill honom, lite stressigt kan man säga. Vi är helt ensamma med 80 kilo O-U men han lommar bara iväg och nickar lite lojt till oss! Och nu är det dags att softa ner efter en hektisk vecka så vi vänder bilen mot hotellet och poolen, Hanna börjar yra om en kaffe igen och när vi sedan sippar på varsin medans ungarna stojar i poolen kan vi bara se tillbaka på en grymt spännande vecka, hoppas nästa blir lika kul.....